En fördel med bloggformatet är ju att det går fort att göra bokslut. Verkar som det blev 10 färdiga och det får jag väl vara nöjd med. Gott nytt år därute i stugorna!
Author Archives → Per Knutsson
Challenger 2
Britternas huvudsakliga stridsvagn, tagen i tjänst 1998. Konstruktionen utgick från Challenger 1, men blev väldigt omfattande. Skillnaden mot andra västländers moderna vagnar är inte så stor, men några unika grejor har Challengern. För det första har den vattenkokare som standard. För det andra har den en räfflad kanon, detta för att man ska kunna använda så kallad High-Explosive Squah Head-ammunition, som varit en favorit i brittiska armén sen strax efter andra världskriget. HESH är universaleffektiv och har mycket lång räckvidd tack vare räfflingen.
Den avbildade individen kommer från Queens Royal Lanciers under Operation Iraqi Freedom. Britternas enhetsnamn är definitivt coolast.
Modellen är Tamiya och Tamiya-bra, inte så mycket mer att säga om den. Dekalerna kommer från Bison Decals.
Det var årets sista modell. God jul från mig!
http://www.youtube.com/watch?v=aUGDKiRwORg
Wörk in progress
Slipar och spacklar like a flygplansbyggare.
Efter uppehållet.
Som mina trogna läsare säkert märkt har det inte hänt så mycket här på ett tag. Semester med påföljande livskris, Battlefield 4 och ren slapphet är orsakerna. Tre är bra orsaker, en är dålig. Byggandet har dock pågått ett tag nu så här kommer en uppdatering. Det är till och med en pansarvagn, vilket trogna läsare uppskattar då åtminstone en av dom anmärkte att jag tjafsade med en massa annat (figurer, flygplan, fartyg) och borde byta namn på bloggen!
Här är i alla fall Tamiyas Panzer III Ausführung N. En typiskt Tamiya-trevlig byggsats. Hårsprejstekniken testades och misslyckades eftersom jag körde för tjockt lager färg, så mitt tips är tunt lager färg, tunt lager hårsprej, tunt lager färg och så vidare. Andra har också tipsat om detta, men det glömde jag bort under genomförandet. Är väl ganska nöjd i övrigt. Tappade bort antennen, men det ser man inte om man inte tittar. Detta är försök två att bygga en Panzer III, det förra försöket havererade i samband med tidigare livskris, så nu kommer jag inte bygga några fler Panzer III.
Historien om Panzer III gick hand i hand med den om Panzer IV. Båda var tänkt att vara dom huvudsakliga vagnarna i tyska armén, men fanns i för litet antal vid krigsutbrottet. Panzer III skulle huvudsakligen slåss mot andra stridsvagnar och Panzer IV skulle användas mot trupp och befästningar och vagnarna beväpnades därefter. När T-34:an lanserades var plötsligt Panzer III:ans måttliga kanon degraderad till ärtbössa och man var snabbt tvingad att uppgradera eldkraften, men Panzer III:ans torn var för litet för att få plats med den tilltänkta 75 mm kanonen, så därför bytte man roll mellan III:an och IV:an. III:an blev understödsvagn och produktionen av den tornförsedda vagnen minskades till förmån för StuG III som var betydligt billigare att bygga och kunde förses med en ordentlig kanon. Den avbildade vagnen tillhörde en av de tunga pansarbrigaderna och funkade som utfyllnad mellan Tiger-stridsvagnar.
Såg nu att jag glömt vitbalansera, alla utom en bild. Lev med det!
Sandtrooper
Ytterligare en figur är färdig. En Sandtrooper, ökenversionen av Imperiets infanteri, skulterad av samma person som gjort Han Solo. Sandtroopern har lite mer utrustning än den vanliga Stormtroopern, en ryggsäck och lite bältesfickor samt axelvadden. Funktionen för axelvadden är okänd, ryggsäcken innehåller kanske en AC? Vatten? Man kan ana något slags kommunikationsutrustning i alla fall.
Annars får man väl säga att designen av Stormtrooper-rustningen är fantastiskt, ett stiliserat skelett, med en stiliserad dödskallemask för att ingjuta fruktan i fienden. Stormtroopers beskrivs som Imperiets elitsoldater, men dom framstår väl sällan så i filmerna. Kanske skulle man ha haft lite mer reguljärt infanteri med. I filmerna ser vi Sandtroopers på Tatooine och det lär väl vara en riktig skitpostering, kanske därför dom ofta framställs som lite opolerade.
Vad man annars kan reflektera över är hur mycket inspiration som hämtades från andra världskriget när man hittade på rekvisita och namn i Star Wars. I A New Hope ses exempelvis just en Sandtrooper bära på en bössa som ser på pricken ut som en MG-34 och kallas… MG-15. Han Solos pistol är också en avbild av en Mauser C96. Denna Sandtrooper har ett E-11 automatgevär (eller blaster, hur man nu ska översätta det så det inte låter fånigt) som är modellerad av en Sterling k-pist.
Prinsessan Leia
Ja, figurmålandet fortsätter som utlovat med prinsessan av Alderaan, Leia Organa, iförd inte så mycket. Eftersom alla har sett Star Wars så behöver jag ju inte förklara varför. Eller? Jaaa, jag gör väl det då eftersom det finns åtminstone en okulturell barbar som frekventerar bloggen. Leia har klätt ut sig till prisjägare och anländer tillsammans med Chewbacca som låtsas vara fånge till Jabbas palats. Där har man tänkt sig att frita Han Solo som Jabba har stående som trofé. Planen fallerar och eftersom Jabba lät sin husdjurs-Rancor äta upp sin förra dansare får Leia efter avslöjandet klä sig i avbildad outfit för att… Ptja, det är väl inte helt klart, men det är väl för att Jabbas hejdukar ska ha nåt att titta på. Gudarna ska veta att det fanns många tonårskillar som tittade väldigt noga i alla fall. Själv var jag lite för ung när jag såg filmen första gången för att inse vilket sexobjekt Leia var i dom här scenerna, men det gick ju upp för mig senare.
Hursomhelst, Luke kommer senare dit, dödar Rancor, blir villigt tillfångatagen, man åker till Saarlacs håla för att där få puttra runt i Saarlacs extremt impotenta magsyra tills man dör, men Luke får sin ljussabel av R2-D2 och slår ihjäl lite folk, Han Solo lyckas med ett blindskott avväpna Boba Fett, Leia stryper Jabba och skjuter sedan sönder hela hans svävare med man och allt och sen drar dom därifrån medan alla andra dör. Update 2020-11-01 ELLER ÖVERLEVER BOBA FETT?
Några tankar om Leia är väl att hon är den enda av tre kvinnor i dom första tre Star Wars-filmerna och hon är en riktigt hårding (den andra kvinnan är Mon Mothma som är med i 1 minut och ser ledsen ut, samt fast Beru som är med i två minuter och ser ledsen ut och sen dessutom blir uppeldad). Leia däremot smugglar hemliga ritningar, käftar med Darth Vader, hånglar med skurkar, stryper amfibier, skjuter stormtroopers och beordrar förstörelse av Dödstjärnor med mera. Ytterst lite våpighet hos den rollen.
När det då gäller figurmålning i största allmänhet så är det ju det här med skuggor. Att måla eller inte måla? På denna figur målade jag ytterst sparsamt med skuggningar eftersom ljuset skapar dessa alldeles av sig självt. Då jag dessutom målar med akryl är det, om jag skulle försöka, mycket krångligare att få till toningar än med olja. I övrigt så var det som var lite kinky med att måla den här figuren att hon visar så mycket rumpa. Gamla tankar om Leia sexighet väcktes till liv och det hela kändes lite allmänt wierd och småperverst. Tack och lov att nästa figur blir en sandtrooper, helt utan exponerad hud.
Kamouflage
Jag har ju alltid tyckt att man inte ska göra vignette/diorama där man parkerar en stridsvagn i stridsställning på en nyklippt gräsmatta för det ser fånigt ut. Nu har verkligheten bevisat att jag har fel och att det är helt korrekt att göra något sådant:
Delar av ryska armén har inte sett instruktionsvideon:
CV9040C
Hobbyboss CV9040C i skala 1/35. En riktigt trevlig grej att slänga ihop, förutom möjligen viss ångest med banden, men eftersom modellen är lämpligt försedd med kjolar så kan man fuska ordentligt med dessa. Enligt dom som vet mer än jag så är hjulen inte placerade enligt förebilden, utan ena sidans hjul ska vara lite förskjutna jämfört med andra sidan, vilket man inte greppat på Hobbyboss, men väl hos Academy, så om man vill göra det ordentligt kan man väl försöka kitbasha dessa två. Själv fokuserar jag på att göra färdigt. Byggmässigt är det som sagt en bra byggsats, en målningsbeskrivning i färg följer med, samt märkningar för en jämlans massa individer, både i FN-utförande och för hemmafronten. Att vagnen inte har det sedvanliga trefärgscamot beror enligt uppgift på att den ska förses med barracuda-nät i händelse av ofred. skönt att slippa förska maska trefärgscamo med alla dom muttrarna tycker jag och tycker att det var en bra idé. Ett rejält misstag jag gjorde var att vänta med “navkapslarna” till sist eftersom jag tänkte att dom ska ju vara sådär vita och käcka. Problemet med den idén var att dom inte är vita och att det dessutom var trångt att få på dom utan färg och hopplöst med färg. Jag fick alltså klippa bort lite av ringen och klämma ihop den, som tur var gick att att hjälpigt gömma skarven under kjolen. Lämpligt med kjol.
Sagan om Stridsfordon 90 som det ju heter på svenska började 1984, när armén tyckte att man behövde ett nytt ordentligt stridsfordon för att ersätta (antar jag) IKV90 och bara rent allmänt förnya sig. Vagnen skulle ha god framkomlighet i vanliga fall men även på snö och ha kapacitet att slå mot pansar, men även mot luftmål. Beställningen gick föga förvånande till Hägglunds och Bofors som tog fram en vagn och ett torn. 1993 började man leverera dom första vagnarna till Försvaret och man har även sålt en hel del vagnar utomlands. Skillnaden mellan A- och B-versionen är bland annat en förbättrade kanonupphängning som gör att skjutning under gång funkar mycket bättre, nya skärmar för skytt och förare, reservsikte och bug-fixar. På C-versionen är den stora skillnad betydligt högre skyddsgrad med några ton extra pansar och minskydd och limmad innervägg för skydd mot splitter som slås loss vid träff. Man har också bytt ut den rätt dåliga kopplade kulsprutan mot en som är monterad på taket och som inte finns till modellen än men förhoppningsvis dyker upp från en fransman någon gång.
Roligare än skoter
Kanonen är den senaste versionen av Bofors anrika 40 mm automatkanon. Den är utrustad med pilprojektiler för pansarbekämpning, spränggranater för bekämpning av mjuka mål och kulspränggranater främst för bekämpning av saker som flyger omkring. Skytten väljer ammunition, kan kombinera olika ammunitionstyper och skjuta antingen enskotts-, fyrskotts- eller åttaskottssalva. Det ryktas att Bofors tog fram pilspetsammunition som kunde slå igenom alla kända östliga stridsvagnar framifrån, men att man har avstått från att tillverka denna eftersom man inte vill att CV90 ska bli primärt mål för fientliga stridsvagnar.
Skytten och vagnchefen har ett riktigt vasst IR-sikte till sitt förfogande, föraren har en bildförstärkare med skärm framför sig.
Vagnen har plats för en skyttegrupp om max sju fullt utrustade soldater och då lär det vara intimt. På taket bak på vagnen finns två luckor som kan öppnas och därifrån kan skyttegruppen avge eld med sina vapen mot lede fi.
Verktygslådan
Ja, vad tar man sig till när man efter en flytt plötsligt har en fast telefon och överfalls av telefonförsäljare som säljer en elektrisk tandborste till en? Jag använde tandborsten ett tag till batteriet blivit så risigt att den inte gick att använda. Sen lade jag den i återvinningen. Det är nämligen en annan tandborste jag tänkte skriva om. Också denna tandborste är elektrisk, men den är inte laddningsbar utan drivs medelest två stycken AA-batterier. Borsthuvudet är Boschs standardsborsthuvud. Vad kan man då göra med denna apparat efter att batteriluckan spruckit på grund av dålig kvalité? Man kan göra en slipmaskin! Detta tips har jag hört eller läst någonstans för länge sedan så jag snor det skamlöst från vilken källa det nu månde varit.
För att göra en slipmaskin av sin elektriska tandborste så bör man först kontrollera två saker:
- Att drivs med lösa batterier eftersom dessa håller betydligt bättre än en laddningsbar.
- Att den har löstagbara huvuden av en typ som inte rör sig i en sida-till-sida-rörelse, utan vars rörelse mest är en vridrörelse.
När tandborsten är på plats tar man ett tandborsthuvud och klipper bort stråna så att man får en någotsånär jämn yta, det är inte nödvändigt att klippa hela vägen ner i hållaren, utan bara så att det blir en jämn yta som inte åker omkring. Klipp ut en bit valfritt sandpapper som är like större än borsthuvudet och fäst sandpappret med superlim på borsthuvudet och violá så är slipmaskinen färdig.
Skickligt reparerad spricka som ändå inte riktigt uppfyllde hygienkraven för fortsatt oral användning. Notera det modifierade borsthuvudet.
Man kan använda denna kontraption varsomhelst man vill putsa (men använd ej på tänderna), men den glänser för att få bort utskjutningsmärken på dåliga ställen där det är svårt att komma åt med vanliga sandpapper eller fil. Att göra sandpappersbiten lite större gör att man kan vinkla borsten och komma åt på riktigt trånga ställen.
MIG har ju alltid med något slags action-bilder så jag tänkte inte vara sämre.
Observanta läsare noterar att denna post kan vara inledningen på en följetong om verktyg. Vi får se.
Figurmålning
Det här med figurmålning har jag inte kännt mig speciellt hemma med, men det ska det bli ändring på!? Jag har målat en del figurer till mina tanks, eftersom jag tycker att det ger en hel del att få se hur stora grejor det är i förhållande till människor, det ger mer liv åt den eventuella scenen och så vidare, men jag har aldrig gjort något som endast inbegriper en figur. För ett bra tag sedan så postade en spanjor (tror jag) lite figurer till salu på IPMS Stockholm, figurerna var från Star Wars, så jag slog till på en bunt. Började tämligen omgående att måla Han Solo och det gick rätt bra tills jag körde fast i hudfärgsträsket. Nyligen införskaffades Vallejos hudfärgsfärgset och målandet tog fart igen. Om ni inte förstått det än så påstår jag inte att jag är någon stor figurmålare eller något sådant, men för att vara figur nr 1 där figuren är det huvudsakliga målet så får jag väl ändå erkänna att jag är hyfsat nöjd.
Han Solo, smugglare, skurk, charmör, killen som sköt först och borde ha fått fortsatt att göra det.
Även om jag nu inte är någon större figurmålare så tycker jag att mycket figurmålning nuförtiden går för långt i teknikanvändande och skuggning och så vidare. Det ser extremt snyggt ut, men det ser inte ut som ett ansikte för det är så mycket skuggor och högdagrar och grejs. Den andra reflektionen man kan göra är det här med ögon. Ögon är ju groteskt svårt att få till eftersom vi är väldigt bra på att se om dom är fel. Min approach blir less-is-more. Litet grått fält (tittar man på en person på längre än 50 cm håll så ser ögonvitorna inte vita ut, dom är gråa, eller hur) med en svart prick i mitten eller åt nåt håll om man känner att mitten blir för vanskligt. Överhuvudtaget så verkar rätt många måla en hel del figurer innan poletten trillar ner att man inte ska ha vit ögonvita, rund pupill med svart prick i mitten, eftersom alla ens figurer då blir Marty Feldman:
Marty Feldman, förebild för figurmålare?
Som sagt ovan, ögonvitan ser inte vit ut och det är extremt sällan människor spärrar upp ögonen så mycket att pupillen blir en hel cirkel och man ser inte heller så mycket av vilken färg irisen faktiskt är på håll. Han ovan ser bara lite mongo ut, ögonen ser ut att ha hamnat på olika höjd i ansiktet.
Nästa installation i serien figurmålning blir Leia i dans-outfit. En lite kinky upplevelse. Stay Tuned!