Jag slår världen och mig själv med häpnad genom att på en vecka från köptillfället färdigställa en modell! Efter att ha insett att det är mer än dubbelt så jobbigt att bygga en stridsvagn med inredning än utan så behövde jag trösta mig med något lite mindre jobbigt. Ett besök på lokala hobbybutiken renderade en Me-262 från Hobbyboss i skala 1:72 som jag sedan gnott på med under veckan.

Modellen är helt ok för det inte så höga priset, en del slipande och lite spacklande behövdes, men inte alls så det blev jobbigt. Jag testade något nytt med att köra med superlim som spackel och det fungerade utan alltför många hoplimmade fingrar. En annan sak jag lärde mig var hur ritsverktyget jag har använt i två år nu funkar. Inte illa.

Den avbildade individen har sannolikt aldrig funnits. Modellen skulle vara jaktbombarversionen av Me-262, men jag tyckte annat, alltså hoppas jag att skillnaderna inte är större än att jabon endast har två kanoner medan jakten har fyra. Kamouflaget är typ tagit från nån bild på det där internet och märkningen är typ liknande nån bild på det där internet.

Messerschmitt 262 “Schwalbe” var världens första stridande jetflygplan. Trots massor av barnsjukdomar så var dom flesta allierade plan helt chanslösa mot Svalan eftersom den hade ett extremt fartövertag. Fartövertaget var problematiskt innan man lärt sig hur man skulle använda det till sin fördel, men det gjorde också att man kunde flyga ifrån nästan allt dom allierade hade utan några problem. Motorerna var problematiska, det var svårt att få till högt kompressionstryck så accelerationen i låga farter var usel, varför de allierade föredrog att försöka skjuta ner svalorna vid start eller landning. Detta ledde i sin tur till att tyskarna under Adolf Gallands ledning utvecklade en taktik för att skydda planen vid start och landning, bland annat satte man upp stora mängder luftvärn vid inflygningen till de flygplatser där 262:an var baserad, samt instiftade förband med propellerplan som enbart fanns för skydd av dessa flygplatser.

Efter kriget influerades alla segrarmakterna av 262:an och andra mer ofärdiga tyska jetprojekt. I mina ögon är 262:an ett av de fem vackraste jetplanen som skapats.

Som alla återfallsbyggare började en gång i tiden med att bygga flygplan i 1/72. När jag återföll så hade jag äntligen de finansiella muskler som krävdes för att kunna bygga alla dom coola tyska stridsvagnarna från andra världskriget i 1/35 istället, så det gjorde jag (det är bara två kvar nu innan jag har en av varje!). Efter diverse besök på Flygvapenmuséet och samtal med gamla flygare och läsande av Kalla Kriget-böcker etc etc så kom jag fram till en lös plan om att bygga alla SAABs kärror, eller i alla fall jetkärror, eller i alla fall jetkärror som det fanns vettiga modeller av. Och en Spitfire eftersom Airfix släppte en S.31. Nåväl. Planen är väl inte riktigt fullbordad än, endast en Tunna och S.31:an är färdiga.

Jag påbörjade även en Airfix Viggen i 1/72, men den störtade rakt ner i soppåsen, livet var för kort och spackeltuben för liten och Tarangus kommer ju med en ny Viggen i lite rejälare skala nån gång, så jag väntar på den istället.

.

Gripen kommer ju också i nyutgåva, så jag tänkte att nu jävlar är det dags att slabba ihop den där Italerin jag köpte av nån som inte orkade sätta ihop den, men som åtminstone varit snäll nog att köpa resin till den. Resin, det är bra grejor det, ojojoj, detta kommer att bli ett mästerverk tänkte jag och satte igång. Nån gång efter vägen kom jag till den tråkiga insikten att resin nog inte är så jävla lysande. Visst finns det fördelar när det gäller detaljrikedom i cockpit och så vidare, men glädjen förtas ju lite av att man måste slipa bort 3 cm (ja, jag överdriver för dramatisk effekt) resin från underdelen av cockpit för att den ska få plats i flygkroppen. En massa extra ets var med också och instrumentbrädan var snygg, men varför gör dom inte två extra bältesbeslag eller nåt eftersom åtminstone ett ofrånkomligen kommer att flyga iväg ut i ingenting för att aldrig återfinnas?

Sen var det ju det där med vapen. Resinsatsen gör ju om versionen från A till C och C har ju som alla vet IRIS-T istället för Sidewinder. Så då lär man ju hitta såna nånstans. Byggsatsen innehåller även RBS-15, men inga AMRAAM som jag ville ha. Så då får man väl köpa det. Och det gick ju bra, jag fick säkert sådär 80 andra roliga robotar på köpet så jag kan beväpna ett litet litet flygvapen åtminstone.

Spännande. Nu var jag klar med flygkroppen, huven skulle på. En så kallad vacuum-huv följde med resinet. Efter ganska långt tänkande och några tips från vänliga byggare så sågade jag loss huven, som var i två delar (= obra) och försökte få på den. Katapultstolen (i resin) var för hög. Grattis. Jag slipade och slipade och slipade och tillslut fick jag ner huven, sen var det ju det där med att vindrutan och huven gärna fick sluta tätt också. DET VAR INTE SÅ LÄTT DET HELLER, men det gick tillslut.

Jag började måla! Det underlättades av att jag av någon anledning (anledningen är att jag försöker bygga fartyg) har sådär 10 nyanser av grått i färgsamlingen. Målningen gick typ bra och nu skulle dekalerna på!

Och där gick det åt helvete. Flygvapnet gick över till tresiffriga anropskoder när man gick över till C-versionen. I byggsatsen finns bara tvåsiffriga koder. Vad göra? Frågade runt på diverse ställen och fick veta att det fanns ett ark som inte trycktes längre som skulle lösa alla mina problem, förutom att det inte trycktes längre. Jag bestämde mig för att Gripen fick bli en hyllvärmare, precis som i Sydafrikas flygvapen.

En vecka senare tittar jag på försäljningsforum och se där, en Italeri Gripen i 1/48 med resin och dekalarket jag letar efter till salu. Jag slår till!!!!!

Nu har jag alltså allt som behövs för att bygga min Grip och en till. Det är ju trevligt med kompisar så av hela denna saga kommer det att bli två Gripen från Luleå med lite tur. Om inget annat nu visar sig saknas.

Hursomhelst. Det lilla oskyldiga byggen är nästan uppe i ett tresiffrigt belopp för att färdigställas. Jag hade inte tänkt att jag skulle bli den varianten av modellbyggare, utan jag skulle bygga out of the box och inte hålla på och krångla till det så förbannat med referenslitteratur och annat som står ivägen för kreativiteten, men den här gången åkte jag dit så det visslade om det. Tagen lärdom!