Efter många om och men så kan jag nu foga en Panzer I till samlingarna. Mina trogna läsare kanske minns mitt försök med Masterbox Panzer I som inte utföll till den byggsatsens fördel. På Open hittade jag Tristars dito och kastade mig tämligen fort över den och byggde klart och bröt ihop över målningen. Efter många om och men och byggen däremellan (nej, dom är inte klara) så började jag måla en Panzer II efter instruktioner jag har fått av modellbyggare Frank G och det blev jättebra, så glad i hågen så rockade jag loss på Panzer Ian också och det blev också jättebra! Det mindre bra var att de modellkastenband som följde med var väldigt ömtåliga och det var verkligen inga reserver med alls, så när jag skulle kläd på banden så saknades det sex stycken länkar. Ridå.

Detta förklarar oregano-kamoflaget på vagnens högra sida (visst funkade kamot bra? Erkänn att ni inte såg att det fattades nåt!

I övrigt är det byggt rakt ur lådan, besättningsgubben medföljde. Jag har försökt göra en axelrem av blytråd till kikaren och det ser väl helt ok ut om man inte tittar för noga. Heinz som står i tornet ser dessutom ut att ha en allvarlig hudsjukdom, men mina leet foto-skillz verkar ha fått detta att försvinna på bilderna. Canons bildprocessor verkar oslagbar.

Panzer I var från början tänkt att enbart användas till utbildning av panzar-trupperna, men fick göra tjänst både i Polen och Frankrikefälttåget, Grekland och Nordafrika och i början av fälttåget i Sovjet och den figurerade även i Spanska inbördeskriget. På det hela taget en totalt patetisk liten grej, men lite söt kanske. Om jag minns rätt så byggdes dom kvarvarande så sakteliga om till ammunitionsvagnar eller liknande. Sista bilden är med som en jämförelse av stridsvagnsutvecklingen under andra världskriget. Tiger II väger knappt 70 ton, medan denna version av Panzer I väger omkring 5,5 ton och troligen skulle få plats inne i chassit på Tiger II

En annan intressant jämförelse (om man är MÖP) man kan göra är byggnadsstilen. Panzer I är svetsad och så vidare, men om man ser till trassligheten i designen av t ex överbyggnaden med flera egentligen onödiga vinkar och vrår och jämför med Tiger II där tyskarna verkligen tagit till sig massproduktion så kan man även där se en våldsam ingenjörsmässig utveckling. Sovjeterna var ju mästare på detta och T-34:an hålls alltid fram som ett bevis på sovjetisk ingenjörskonst (men ser man till förlustsiffrorna så kan man ju fundera), men tyskarna lärde sig kvickt. En Panther kostade t ex marginellt mycket mer än en Panzer IV att producera, trots att Panthern var åtskilligt bättre i alla avseenden.

Noterar att ett hundhår har slunkit med. Livet som hundägare är ett hårt liv.

I början av sommaren initierades en tävling bland IPMS Uppsalas modellbyggare. Tävlingen benämndes “Dogfight!” och kriteriet för deltagande är att man uppvisar en färdigbyggd modell som på något relevant sätt kan hänföras till hundar. Det pratades mest om flygplan och pansarbilar bland mina med-nördar, men jag hade inget sådant i stashen (och GUD FÖRBJUDE att jag köpte något mer!) så det fick bli en hund helt enkelt. Ovan ses Heinz med hunden Karo i knäet. Karo är av okänd ras, trots att undertecknad besitter viss kunskap om hundar så har jag inte kunnat identifiera den, men den är kanske framavlad av tyskarna för att vara gullig journal-film-hund, alternativt så hade skulptören ingen koll (jag gissar på det senare.).

En gång i tiden när bloggen var ny och jag var ambitiös så hade jag ett projekt 502. Detta projekt var (är?) att bygga en pluton (fyra) Tigrar ur 502 tunga pansarbataljonen. Fyra byggsatser fanns införskaffade för ändamålet och för länge sedan färdigställdes Tiger nummer ett och här är nu nummer två i et radikalt förändrat camouflage (vilket ¤%#” ord.).

Föregående Tiger är av en äldre modell än denna vilket enklast kan ses på att den har gummiförsedda hjul och dessutom en rad extra. När gummi blev en brist och när man testat lite övergick man till att bara använda stålhjul och då dessa tålde mer kunde man skippa den yttersta raden hjul.

Denna Tiger är en befälsvariant, vilket man kan ana på mängden antenner. Camot är tagit direkt från Dragons beskrivning av en Tiger i baltstaterna på sommaren 1944 och det var lite originellt så jag valde det. I övrigt har jag lärt mig att projekt helst inte ska dra ut på tiden eftersom man alltid lägger delar på smarta ställen. Därför har en Tamiya-Tiger fått stryka på foten för att få till dom fyra små skitsaker som jag slarvat bort under byggtiden (som väl blev bortåt ett år). I övrigt har jag provat att svampa på slitage med ett rätt lyckat resultat tycker jag själv. Bilden på det blev lite drömsk, men man kan ändå ana lite fläckar och grejs. Very najs.Tvättvindan orsakade mig orimligt mycket problem då först antennen på den gick av, sedan försvann vindan, hittades, en pinne trillade av, en ersättare gjordes av en tandpetare, antennen ersattes med en mässingspinne från Panduro och det absolut sista som hände var att vindan ramlade av en gång till när jag skulle ställa in ¤%”!# i skåpet. I övrigt är vädringen rätt spartansk, mest för att jag är rätt dålig på det, men också som en PROTEST mot alla söndervädrade vagnar därute. Fast dom är snygga, det går jag med på. Lermängden är också sparsam, av samma anledning som vädringen.

Heinz som står i skyttens lucka är inte egentligen tänkt att stå där, men han är kanske bra som storleksjämförelse eller nåt.

Undrens tid är ej förbi, jag presenterar stolt årets första klara modell. Dragons Jagdtiger med Dragons soldater och en vagnchef från Alpine i ett höst/vintrigt västfrontslandskap.

Intentioner är ju bra, men uppfylls inte alltid. Det är ett tag sen ni, mina kära läsare, fick några nyheter från Gävle-fronten (men jag noterar att jag endast missat en utlovad uppdatering!). Detta beror icke enbart på att inga nyheter funnits att bibringa, utan även på fenomenet slöhet. I ett försök till bättring kommer nu en liten uppdatering

Eftersom originalplanen var att bygga åtminstone en av varje modell av Panzerarna så blev jag glad för ett (bra) tag sedan när jag hittade Masterboxs Panzer I. Visserligen en variant från spanska inbördeskriget, men ändock en Pz I. Den införskaffades och påbörjades några månader senare. Masterbox figurer är riktigt bra, men deras Pz I var raka motsatsen. Framförallt var plasten av en väldigt konstig sort som reagerade knarkigt på alla sorters lim jag försökt med. Den blev lös och härdade inte, eller smälte inte ihop i skarvarna och var bara allmänt kass och hopplös.

Efter mången om och men kom jag fram till att jag behöver inte göra det svårare än det är och… SLÄNGDE SKITEN!

En ny Panzer I i Dragons tappning är nu färdigbyggd helt utan problem och inväntar lackering.

Plastgudarna tyckte att jag skulle tillbe dem istället för att skaffa metallband till Jagdtigern som är under produktion genom att se till att det inte fanns några metallband att tillgå. Jag fick böja mig och har i tre kvällar pillat ihop medföljande banden med ett resultat som jag är riktigt nöjd med. Katten är nu klar för allt det där tråkiga med grundfärg och gul färg och grön färg och vädring och allt vad det nu är.

Det där med en post i månaden höll ju inte ens en månad, men den som väntar på något gott kan ibland bli förvånad. Döm av min förvåning när jag lyckades färdigställa en stycken modell på basplatta med besättning och allt!

Den här skapelsen med det sedvanligt för tyskarna smidiga namnet (jag kommer liksom inte över det här med tysk namngivning) Sdkfz 10/4 m Flak38 eller utskrivet Sonderkraftfahrzeug zehn strich vier mit Flugabwehr Kanone acht und dreizig. Min tyskalärarinna skulle varit stolt om hon såg detta. Hursomhelst, bandvagnen tillhör som man kan ana Afrika Korps.

Jag vet inte så mycket om tyskt luftvärn mer än att man efterhand som Luftwaffe fick slut på bensin insåg behovet av mobilt luftvärn. Man tog beprövade vapen och skruvade fast dom på befintliga fordon och fick på så sätt mobilt luftvärn. Som alla tyska kanoner hade denna mycket god tillförlitlighet och precision och åtminstone i början/mitten av kriget vältränade besättningar och torde således ha varit hyfsat giftig för lågflygande jaktbombare. Denna variant var väl en av dom enklaste, man konstruerade även rena luftvärnstorn till pansarvagnar för att få bättre skydd för besättningen. Genom historien har många försök gjorts att göra en bra och billig luftvärnsvagn, men få riktigt bra lösningar har kommit i dagen.

Bandvagnen är av Italeriskt märke med besättning från Dragon. Plattan kommer från Clas Ohlson och gruset från Falun, fastsatt med lim från Casco på snickerispackel från Casco. Målad med Lifecolor (nya favoriten!) och Vallejo.