Nu får det vara nog!
Eller
Gå inte för nära!
Eller
Bättre sent än aldrig!
Så var den då äntligen klar, den lilla båten. I modellbyggarkretsar är definition på klar ganska vid, men den vanligaste användandet är “inte riktigt klar”. Den här jagaren är inte heller riktigt klar, men det beror på att jag gjorde ett och annat misstag som jag inte ska ta upp här.
Eller så ska jag det:
– Trashade alla stora dekaler.
– Misslyckades att få jämn yta med ungefär alla färger.
– Trodde att allt skulle gå att måla efter montering. Det gör det inte.
– Tappade bort halva kommandobryggan vilket ledde till tv månaders väntan på reservdelar.
– Försökte putsa jämnt skrovdelarna med för mesigt sandpapper. Två månader tog det innan jag kom på att försöka använda lite grövre sandpapper.
– Hade av en antenn ungefär 26 ggr, uppmärksamma åskådare noterar att den saknas.
– Fisklinan jag använde till vajrar är för tjock.
Jagaren är den första av sin klass i amerikanska flottan, både klassen och fartyget heter – som skylten antyder – Arleigh Burke. Ett ganska osmidigt namn kan man tycka. A. Burke var en amerikansk sedemera amiral som deltog som befälhavare över jagarstyrkor under andra världskriget och han var även med under Korea-kriget och Vietnam-kriget. Som extra grädde på moset är han den enda sjöofficeren i amerikanska flottan som fått en fartygsklass uppkallad efter sig medan han fortfarande var vid liv.
54 jagare i tre versioner har byggts i klassen och det är den enda jagare i tjänst i amerikanska flottan idag. En ensam Burke-jagare representerar väl mer eldkraft än en jagarflottilj som A. Burke förde befäl över under andra världskriget. När man åker runt med Arleigh har man 108 000 hästkrafter under huven, ett urval av luftvärns- och sjömåls- och markmålsrobotar, en 15,5 cm snabbskjutande kanon, torpeder, sjunkbomber, egen helikopterplattform, världens mest avancerade luftförsvarssystem, två 20 mm kanoner som skjuter 6000 skott i minuten, egen restaurang, släpsonar och skrovsonar (klumpen i fören!).
Om bygget kan man väl säga att det var en learning experience minst sagt.
I bakgrunden på sista bilden kan man för övrigt ana nästa fartygsprojekt. Stort är bra sägs det ju.