Author Archives → Per Knutsson

Krig med Israel brukar gå fort

Det har däremot inte byggandet gjort. Jag skyller på husdjur. Hursomhelst, en färdigbyggd M50 Super Sherman. Den skall utrustas med befälhavare och bottenplatta vad det lider, men det är åtminstone färdigbyggd och -målad. (Jääj!).

Vid tiden efter staten Israels uppkomst låg man generellt sätt jäkligt illa till om man var medborgare. Det dröjde inte många timmar efter att staten utropats innan arabstaterna anföll och fick på käften. Denna tradition fortsatte man med fram till Yom Kippur-kriget 1973. Denna vagn är dock en avbildning av en vagn på Golan-höjderna under sexdagarskriget 1967, under vilket israelerna utplånade Egyptens flygvapen, slängde ut egyptiska armén från Sinai, slog sönder Jordaniens pansarstyrkor, samt plattade till Syrierna och tvingade bort dem från Golan-höjderna. Ganska imponerande med andra ord, men även Israel led stora förluster.

Super Shermans uppkomst (det byggdes två varianter) berodde på Israelernas problem med att få tag på tillräckligt mycket bra krigsmaterial. Det var en massa politik i görningen, samt ett kallt krig och på det stora hela så hade västmakterna inte speciellt mycket att komma med i stridsvagnsväg under 50-talet. Inte förrän britternas Centurion började exporteras så dök det upp en riktigt bra västerländsk stridsvagn. Super Sherman togs således fram för att fylla ut leden, framförallt hos reserven. Sherman-stridsvagnar fanns det gott om efter andra världskriget så man stoppade i en dieselmotor samt en fransk kopia av den tyska 75mm Panther-kanonen och vips hade man något som kunde tampas med nyare sovjetiska vagnar.

Det ser mörkt ut…

Grekland och SAAB går snart i konkurs, börserna åker berg- och dalbana, USAs ekonomi är en katastrof, Sverige kan knappt besegra Europas sämsta lag i fotboll och det lider mot höst. Det ser mörkt ut, så även i “sprutboxen”.

Tre objekt på gång, Panzer II, IDF Super Sherman, samt evighetsjobbet med USS Arleigh Burke. Trumpeter, som tillverkar båtbyggsatser, har i maskopi med sandpapperstillverkarna gjort sina skrov i tre bitar, två sidor och en underdel, med ursäkten att man ska kunna göra “hull-down” båtar som man kan sätta på en bottenplatt. Så är det icke, utan det är för att man ska köpa så mycket sandpapper som möjligt i förhoppningen att man någon gång ska kunna få skarven mellan sidorna och botten slät.

M-26 Pershing

Pershing var jänkarnas försök till svar på tyska Panther och Tiger II. Den kom på förband alldeles i slutet av kriget och var med om några av slutstriderna. Senare användes den även i Koreakriget, men ersattes raskt av sin efterföljare M46 Patton, som byggde på samma chassi men var betydligt mer mekaniskt tillförlitlig.

Utvecklingen av M-26 påbörjades 1942 för att man ville ha en ersättare för Sherman-vagnen som nått vägs ände och var tämligen kass i jämförelse med sina tyska motståndare. En hel hög prototyper gjordes, politik blandades in och folk var allmänt gnälliga, konservativa, prestige-hungrande och amerikanska armén hade inte ens någon doktrin för användning av en tung stridsvagn, så det dröjde alltså fram till 1945 innan dom första levererades till Europa och amerikanska trupper faktiskt fick en stridsvagn som var någotsånär jämbördig vagn mot vagn med den tyska Pantern.

Modellen ska få en vagnchef också, bara jag hittar armar till honom, samt något slags basplatta som jag inte bestämt vad det ska vara än.

Incom Corporation T-65 X-Wing starfighter

En färdig modell! Visserligen en Revell easy kit för pojkar 8+ (vilket ju passar in på mig), men ändå en viss tillfredsställelse att göra färdigt något. Man skulle ju kunna lägga ner 20 timmar till på målningen och det kanske jag gör nån gång, eller så skaffar jag Finemolds dito och har en av varje.

May the force be with you!

PS: Det går att göra fel med Revells easy kit också.

Spitfire, nu i färg!

Efter viss förvirring som ledde till att jag köpte två blå varav ingen var korrekt så har nu S31:an blivit färgglad. Möjligen lite för mörk, men eftersom alla har fel när det gäller nyanser alltid så stämmer färgen säkert i något universum. Allt är för övrig penselmålat och landningsstället ser helt skadat ut, men det ska se ut så enligt beskrivningen. Dammet på bilderna bjuder jag på. Nu inväntar jag dekaler och sen ska jag lista ut vad dom flög från för fält för att göra en Historiskt Korrekt basplatta.

Så historielektionen: Spitfire PR XIX var den sista fotospaningsversionen av Sptifire. Den kan ta 2 eller tre kameror, två nedåtriktade och en som tittar åt höger och sitter bakom föraren. Planet var obeväpnat. Motorn var efterföljaren till Merlinmotorn med namnet Griffin som levererade toppfart på 714 km/h och knappast är miljömärkt. 50 PRXIX köptes in av svenska flygvapnet efter kriget då man hade ett skriande behov av ungefär allt till Tunnan blev färdig. I Sverige fick den beteckningen S31 och baserades på F11, Skavsta. I augusti 1955 flögs sista uppdraget i svenska flygvapnet och sen skrotade man eller sköt sönder eller eldade upp varenda en av dom 50 planen i sann idiotisk 50-talsanda. Idag finns en PRXIX i svenska färger på Flygvapenmuseet som kom dit på ganska osannolika vägar och i riktigt dåligt skick, men som idag är restaurerad till visningsskick och ingående i utställningen.

Marder II

Detta torde vara min andra färdigställda modell efter Return of the Modellbyggare. Den är inte så dum tycker jag själv, trots gummiband och sånt. Det är hursomhelst Tamiyas Marder II. Anledningen till att den inte dykt upp tidigare var att jag för ett tag sen fick den inte alls så dumma idén att göra en basplatta till den. Sen kom den mindre bra idén att, eftersom banden snurrar (multimedia!) göra spår i gipset på plattan med hjälp av banden. Resultatet blev att modellen blev full av gips och av bandspåren blev det mest gröt. Det tog nåt år innan jag orkade ta tag i mitt misslyckande och rengöra den från gipset (själva rengöringen tog ca 15 minuter).

Lite historia, för det är bra med bildning:
Marder-serien togs fram som en nödlösning när Sovjet introducerade T-34:an. De vagnar tyskarna hade tillgång till hade för klena kanoner för T-34:ans pansar. Man kunde till stor del kompensera med taktik och allmänt skickligare pansarbesättningar samt pansarvärnskanoner, men pansartruppernas behov av bättre kanoner var stort.

Lösningen blev ett sammelsurium av föråldrade stridsvagnschassin med påmonterade pansarvärnskanoner, i Marder IIs fall sovjetiska 7,62 cms kanoner som erövrats i enorma mängder under fälttågets första månader. Man bytte pipa på kanonen för att kunna använda tyska 7,5 cms standardammunitionen som var lite bättre än den ryska och skruvade på den på ett Panzer II-chassi och hängde på lite pansarplåt.

Mardern användes på alla fronter under större delen av kriget. Den var ingen offensiv vagn på grund av det mesiga pansaret, den höga siluetten och det öppna stridsutrymmet, men kanonen var tillräckligt bra för att göra hål på det mesta så man fortsatte att använda den för försvar.

Grabbarna grus och en Panzer II

Senaste dagarnas kreationer. Mina Tigrar måste ju få besättningar så jag har börjat limma ihop sådana nu utan någon större plan. Killen med stora mössan får nog inte vara med dock, för stor siluett när man står hull down.

I bakgrunden kan man ana en Panzer II Ausf KassModell, nåt ryskt fabrikat i en Dragon-box. Passformen var sådär, ritningen sådär, slutresultat sådär, men som vi pansarbyggare säger, det är ju bara att täcka över det med lera.

Dramatisk ljussättning

Fet poäng för ljussättningen. Normala fotograferingsutrymmet var blockerat av annan hobby. Hursomhelst, min första moderna flygbyggsats, en Airfix Spitfire XIX, som ska bli flygvapnets S31 så småningom. Föredömliga ca 30 delar i lådan. Mindre föredömliga glipan mellan flygkroppen och vingarna som fortfarande är 1,5 mm, det var den även runt 1990 när jag byggde Airfix senast. Den egna tekniken har ju utvecklats dock, så det blir kanske bra. Gäller bara att få rätt färg också så det inte blir jobbigt och pinsamt när man träffar flygnissarna.

CV 9040B

CV9040B_004 CV9040B_005 CV9040B_001 CV9040B_003

Här är den till sist! Tog ett tag, jag spelar ju stridsvagnsspel så blir inte tillräckligt mycket tid att måla stridsvagnar. Hursomhelst, en hel del jobb kvar, men den blir cool som tusan.

Tejpen som gick åt har förevigats innan den gick i papperskorgen. Den har gjort ett bra jobb och är värd att minnas.