Spitfire, nu i färg!

Efter viss förvirring som ledde till att jag köpte två blå varav ingen var korrekt så har nu S31:an blivit färgglad. Möjligen lite för mörk, men eftersom alla har fel när det gäller nyanser alltid så stämmer färgen säkert i något universum. Allt är för övrig penselmålat och landningsstället ser helt skadat ut, men det ska se ut så enligt beskrivningen. Dammet på bilderna bjuder jag på. Nu inväntar jag dekaler och sen ska jag lista ut vad dom flög från för fält för att göra en Historiskt Korrekt basplatta.

Så historielektionen: Spitfire PR XIX var den sista fotospaningsversionen av Sptifire. Den kan ta 2 eller tre kameror, två nedåtriktade och en som tittar åt höger och sitter bakom föraren. Planet var obeväpnat. Motorn var efterföljaren till Merlinmotorn med namnet Griffin som levererade toppfart på 714 km/h och knappast är miljömärkt. 50 PRXIX köptes in av svenska flygvapnet efter kriget då man hade ett skriande behov av ungefär allt till Tunnan blev färdig. I Sverige fick den beteckningen S31 och baserades på F11, Skavsta. I augusti 1955 flögs sista uppdraget i svenska flygvapnet och sen skrotade man eller sköt sönder eller eldade upp varenda en av dom 50 planen i sann idiotisk 50-talsanda. Idag finns en PRXIX i svenska färger på Flygvapenmuseet som kom dit på ganska osannolika vägar och i riktigt dåligt skick, men som idag är restaurerad till visningsskick och ingående i utställningen.

Eftersom det visade sig att Spitfiren inte var korrekt färgsatt så får ni vackert titta på nästa blogg-inlägg för att se hur den ser ut när den är färdig.