Efter en orgie av kreativitet kommer här nästa färdigställda modell! En Panzer II. En utdragen historia som påbörjades för nästan ett år sedan tror jag. Det är en Dragon-byggsats trodde jag när jag köpte den, men se det var det inte, utan en omboxad modell av det inte speciellt kända märket “Alan”. WTF sa jag, för det märktes att det var Alan som gjort den på sina ställen. På det hela taget är den helt ok, men har en del features som att lyftöglorna slår i tornet när det vrids och några omotiverade hål lite här och där i luckor, samt att stänkskärmen tar i bandet vid drivhjulet på ena sidan, men inte på andra (?). Ritningen hade också en del konstigheter, men det får man ju räkna med även från Dragon.
Sen saknades det band. Tror jag? Jag minns inte, men inga band stod att finna när jag skulle färdigställa den i alla fall. Så jag köpte band, men det visade sig att jag köpte band till en Ausf D och då hade man ju naturligtvis helt bytt upphängning, så då blev det paus i färdigställandet.
Efter väldigt långt och moget övervägande och diskussion med diverse säljare i Sverige köpte jag så nya band från Frulle himself i Ungern och det gick ju bra, banden anlände efter några dagar och efter nån månad eller två hade jag orkat sätta ihop ett halvt, men med hjälp av nån halvbra tv-serie så lyckades jag till sist knåpa ihop bägge banden… För att upptäcka att drivhjulens kuggar satt så tätt att banden inte gick över dessa. Hejåhå, jag beställde raskt nya drivhjul från Frulle, dessa anlände och jag lät det bero ett tag men sen tänkte “MEN NU!” och upptäckte att jag lagt dom nya drivhjulen på ett så kallat “bra ställe” som jag fortfarande inte lokaliserat. Paus. Efter ett tag var det så byggmötesdags i Uppsala där jag nämnde mina problem för något geni som påpekade att jag ju kunde klippa av kuggarna på dom befintliga hjulen och på så sätt få på banden. Detta är då beviset på att det finns klipskare människor än jag. Haha. Sagt och gjort, vid hemkomst klipptes kuggarna och vagnen färdigställdes relativt raskt.
Den vidhängande utrustningen kommer från Mad Dogs och är riktigt riktigt trevlig, hela baklasten kommer i en enda stor resinklump, bara att måla och limma på. Antennen är inte så korrekt, utan ska väl egentligen vara en rätt grov manick, men den blev väl ghetto-moddad i fält eller nåt. Figuren kommer från en Tamiya-byggsats och färdigställdes på en knapp timme sammanlagt, nytt rekord och helt ok resultat tyckte jag!
Måste skriva lite om Panzer II också. Projektet för att få fram vagnen påbörjades 1936 och baserades till stor del på föregångaren Panzer I men gjordes lite större på alla ledder. Vagnens underdel levererades av Daimler-Benz och överdelen av MAN. Beväpningen var en 20 mms automatkanon samt en parkopplad kulspruta. Pansaret var inte så mycket att hänga i julgranen, men för polisiära ändamål och spaning så var det en helt ok vagn. Egentligen var Panzer II liksom Panzer I första hand ett fordon för att träna besättningar, men eftersom det såsades så mycket med att få fram Panzer III och Panzer IV så blev Panzer II pansartrupperns huvudsakliga stridsvagn under fälttågen i Polen och Frankrike och det gick bra mest för att tyskarna var skickliga på att utnyttja sitt pansar och sitt flygvapen i det efteråt så kallade blixtkriget, medan framförallt fransmännens stridsvagnar i alla avseenden var betydligt bättre än vad tyskarna hade i fält, men fransmännen saknade helt kunnande om hur man skulle utnyttja detta tekniska övertag och puttrade runt med sina vagnar som infanteriunderstöd istället för att samla dem i pansarformationer (vilka hade gjort kriget kort). Hur det nu var så hade Panzer II inte en suck mot Somua S-35 eller Char 1, men då dessa sällan användes effektivt så körde man i cirklar runt dem tills de fick soppatorsk eller om det blev panik så fick man vända luftvärnets 88:or mot dem (helst under pistolhot eftersom man ju verkligen inte kan använda luftvärn mot pansar, det förstår väl vem som helst?). Panzer II levde en tynande tillvaro då det raskt blev utdaterad, men gjorde bejublad come-back som Marder II, som självgående artilleri och som ammunitionsbärare och lite annat, till exempel renodlad spaningsvagn.
I början av sommaren initierades en tävling bland IPMS Uppsalas modellbyggare. Tävlingen benämndes “Dogfight!” och kriteriet för deltagande är att man uppvisar en färdigbyggd modell som på något relevant sätt kan hänföras till hundar. Det pratades mest om flygplan och pansarbilar bland mina med-nördar, men jag hade inget sådant i stashen (och GUD FÖRBJUDE att jag köpte något mer!) så det fick bli en hund helt enkelt. Ovan ses Heinz med hunden Karo i knäet. Karo är av okänd ras, trots att undertecknad besitter viss kunskap om hundar så har jag inte kunnat identifiera den, men den är kanske framavlad av tyskarna för att vara gullig journal-film-hund, alternativt så hade skulptören ingen koll (jag gissar på det senare.).
Plastgudarna tyckte att jag skulle tillbe dem istället för att skaffa metallband till Jagdtigern som är under produktion genom att se till att det inte fanns några metallband att tillgå. Jag fick böja mig och har i tre kvällar pillat ihop medföljande banden med ett resultat som jag är riktigt nöjd med. Katten är nu klar för allt det där tråkiga med grundfärg och gul färg och grön färg och vädring och allt vad det nu är.
