Efter många om och men så kan jag nu foga en Panzer I till samlingarna. Mina trogna läsare kanske minns mitt försök med Masterbox Panzer I som inte utföll till den byggsatsens fördel. På Open hittade jag Tristars dito och kastade mig tämligen fort över den och byggde klart och bröt ihop över målningen. Efter många om och men och byggen däremellan (nej, dom är inte klara) så började jag måla en Panzer II efter instruktioner jag har fått av modellbyggare Frank G och det blev jättebra, så glad i hågen så rockade jag loss på Panzer Ian också och det blev också jättebra! Det mindre bra var att de modellkastenband som följde med var väldigt ömtåliga och det var verkligen inga reserver med alls, så när jag skulle kläd på banden så saknades det sex stycken länkar. Ridå.

Detta förklarar oregano-kamoflaget på vagnens högra sida (visst funkade kamot bra? Erkänn att ni inte såg att det fattades nåt!

I övrigt är det byggt rakt ur lådan, besättningsgubben medföljde. Jag har försökt göra en axelrem av blytråd till kikaren och det ser väl helt ok ut om man inte tittar för noga. Heinz som står i tornet ser dessutom ut att ha en allvarlig hudsjukdom, men mina leet foto-skillz verkar ha fått detta att försvinna på bilderna. Canons bildprocessor verkar oslagbar.

Panzer I var från början tänkt att enbart användas till utbildning av panzar-trupperna, men fick göra tjänst både i Polen och Frankrikefälttåget, Grekland och Nordafrika och i början av fälttåget i Sovjet och den figurerade även i Spanska inbördeskriget. På det hela taget en totalt patetisk liten grej, men lite söt kanske. Om jag minns rätt så byggdes dom kvarvarande så sakteliga om till ammunitionsvagnar eller liknande. Sista bilden är med som en jämförelse av stridsvagnsutvecklingen under andra världskriget. Tiger II väger knappt 70 ton, medan denna version av Panzer I väger omkring 5,5 ton och troligen skulle få plats inne i chassit på Tiger II

En annan intressant jämförelse (om man är MÖP) man kan göra är byggnadsstilen. Panzer I är svetsad och så vidare, men om man ser till trassligheten i designen av t ex överbyggnaden med flera egentligen onödiga vinkar och vrår och jämför med Tiger II där tyskarna verkligen tagit till sig massproduktion så kan man även där se en våldsam ingenjörsmässig utveckling. Sovjeterna var ju mästare på detta och T-34:an hålls alltid fram som ett bevis på sovjetisk ingenjörskonst (men ser man till förlustsiffrorna så kan man ju fundera), men tyskarna lärde sig kvickt. En Panther kostade t ex marginellt mycket mer än en Panzer IV att producera, trots att Panthern var åtskilligt bättre i alla avseenden.

Noterar att ett hundhår har slunkit med. Livet som hundägare är ett hårt liv.