IDF M113 Zelda

Israeliska försvarsmakten, känd för sin förmåga att ha så många olika fordon som möjligt i stallet kunde ju inte låta bli att hoppa på M113-tåget när det gick (och det var de ju absolut in ensamma om med över 80 000 byggda M113 som använts och används av över 50 nationer över hela världen). Israels kärlekshistoria med M113 började lite okonventionellt eftersom deras första exemplar var erövrade jordanska M113. Nuförtiden är Israel näst största användaren av M113 efter USA med 6 000 fordon.

M113 har dock börjat visa sin ålder, främst genom att pansaret är för vekt för att klara moderna vapen. Både reaktivt pansar och denna Zeldas variant med extra pansarplåt har applicerats på vagnen för att öka överlevnadschanserna mot moderna pansarvärnsvapen.

Zeldans extrapansar utvecklades av Israeli Defense Industries. Första försöket blev så tungt att vagnen inte blev så mycket mer än en bunker, så då borrades pansarplåten och resultatet blev som ovan. Till skillnad från IDI har Academy inte borrat genom och inte jag heller även om jag övervägde det en mikrosekund.

Vagnen har Israels standardkonfiguration för beväpning med mycket bly i luften som utgångspunkt, en M2HB och två M60.

Trippel!

Den som väntar på något gott osv. Trots störningar från datorspel (Wastelands 2, fantastiskt underhållande bugfest och Dragon Age Inquisition, GOTY-bugfest) så har lite plast fipplats med under hösten. Ett projekt att lära mig måla figurer bättre har väl inte riktigt burit frukt, men här är i alla fall rebellkanonmat från planeten Hoth. Nu är det mindre än 400 dagar kvar till nya filmen och jag är förhoppningsfull! Sannolikt mer förhoppningsfull än avbildade soldaten som väl blir skjuten av misstag av någon Stormtrooper (som ju som bekant missar för det mesta). Figuren är hemmagjord av Victor från Spanien som även gjort tidigare avbildade Star Wars-figurer. Snön är som inte kan se gjord av microballoons. Väldigt coolt på väldigt nära håll.

Sen var det nästa grej. En Academy M113 i Vietnam-skrud. Lite halvrasslig byggsats där t ex vapensköldarna inte riktigt passar in som kan ses. Noggrant målad inredning som inte kan ses och jag gjorde dessutom alla figurer till den och tänkte göra en basplatta. Det tänker jag fortfarande någon gång när lusten faller på.

Av märkningen kan man anta att jänkarna mest tänkte på fruntimmer när dom åkte runt i djungeln. Eller möjligen tyckte grabbgänget på Academy att

M113 togs fram av Food Machine Corps (jo, det är sant även om den inte ser ut som en mixer) för US Armys räkning och lanserades 1962 i Vietnam. Vagnen har ett aluminium-chassi som väl inte är så imponerande pansarmässigt, men det skyddade åtminstone mot finkalibrig eld, men var värdelöst mot minor och pansarvärnsvapen. Eftersom Viet-Cong och NVA hade ytterst begränsade pansarstyrkor och inte så stora mängder pansarvärnsvapen så gjorde väl M113 rätt bra ifrån sig efter att tillräckligt mycket vapen hängts på den. Avbildade vagnen har en M2HB, en M60 och en rekylfri pansarvärnspjäs. Även eldkastare och andra otrevligheter hängdes på.

Konstruktionen får väl anses tämligen lyckad då den producerats i över 80 000 exemplar och används/använts i över 50 länder. Bland annat Sverige tittade på den, men här bestämde vi oss för att bygga en egen PBV302 istället, vi kunde ju inte köpa vapen av imperialisterna. Eller var det industristöd? Eller var M113 bara sämre på snö?

Hursomhelst, någon gång får den kanske en basplatta. 08-Opentemat för 2015 är Vietnam så det kan eventuellt användas som motivation.

Sist och inte minst är Academys Merkava Mk 2 med KMT mine roller-påhäng.

En redan brutal stridsvagn blev ytterliggare lite brutalare med denna knepiga påbyggnad. Som namnet antyder är den till för att detonera minor. Minrullarna är gjorda för att snabbt kunna bytas ut eftersom det är tämligen sannolikt att dom inte håller för speciellt många minor. Vanliga minor och vägbomber skadar med tryckvåg så möjligen kan tillräckligt mycket av den gå förbi rullarna, så att dessa överlever. Varning för lumpenanekdot! Jag hade i några månader en kapten som varit nere i Afrika och Bosnien och röjt minor och han hade en hel del kreativa idéer om hur man skulle bekämpa minröjningsutrustning som denna. Men det berättar jag inte för man ska inte vidarebefordra kreativa idéer om sprängämnen på nätet. Det finns tillräckligt många som gör det ändå.

Modellen är som sagt från Academy och inte skitbra, men ok. Saknade t ex prismor och motoriseringen av tunga kulsprutan. Rastaflätorna bak på tornet var en helt sämst lösning med dåligt gjutna tennklumpar som det var meningen att en ska borra hål och fästa i ramen för vagnkorgen. Ett av problemen var att om en borrade alla hålen så skulle det inte finnas någon ram kvar, så det slutade med att jag gjorde såhär:

Slutresultat blev dock klart godkänt på lite håll, som brukligt.

Så från oss alla, till er alla en riktigt God Jul!

Skåne world tour

Jag spenderade en vecka av semestern i Skåne. Det har inte så mycket med modeller att göra, men det resulterade i två, eventuellt tre saker.

En sak var att jag fick med en kasse obyggda modeller från en gamer som började göra öl istället för att bygga modeller (Obs, obs, jag fick med mig öl också!).

Den eventuella saken var att jag hälsade på min bonussyster Birgitta som visade mig hur man hanterar en kamera och hade en massa idéer om hur jag ska göra för att ta bättre bilder.

Den tredje saken var att Birgitta visade mig Lightroom och vad man kan göra med bilder i detta program. De bilder som fanns att tillgå var de som jag inte lyckats ta bort från min medtagna kamera, så här kommer dessa. Sjukt snyggt blev det, rätt begåvad bonussyster jag har. Själv tyckte jag ju att tungstens-hacket var tillräckligt,  men det går ju onekligen att få till det betydligt coolare med rätt utrustning och när man vet vad man gör och vill göra. Här är alltså M-50 Ontos, Birgitta-style:

M50A1 Ontos

Med ett namn som nästan kan verka tyskt i sin konstruktion presenteras härmed Rifle, Multiple 106 mm, Self-propelled, M50, även kallad Ontos som är grekiska för “Sak” (vilket visar att även militärer ibland kan besitta humor, om än torr sådan).

Saken togs fram för arméns och marinkårens räkning, man ville ha en snabb stridsvagnsdödare som kunde flygtransporteras med dåtidens flygplan (detta var 50-talet så inga C-17). Lagom till att man testat färdigt drog sig armén ur eftersom vissa egenskaper hos Saken ansågs göra den oanvändbar när man hade riktiga stridsvagnar. Exempelvis hade man inte speciellt mycket ammunition och när man väl pangat iväg sina granater så var en stackare tvungen att hoppa ur vagnen för att ladda om. Marinkåren behövde dock mobilt pansarvärn och fortsatte sin beställning. Drygt 270 byggdes och användes i Vietnam, väldigt få överlevde kriget, inte på grund av förluster utan snarast för att man slet ut dom. NVA hade inte speciellt mycket stridsvagnar så i egenskap av pansarvärn fick Saken inte visa vad den kunde, men den visade sig vara effektiv för att bekämpa infanteri med sin våldsamma nästintill momentana eldkraft och möjlighet att riva exempelvis hus med en enda salva.

När marinkåren fick sin CH-53 så kunde man tack vara Ontosens låga vikt transportera denna långa sträckor luftledes och sätta ner den lite varstans vilket gav en enorm flexibilitet. Mot modernare riktigt pansar lär den väl dock ha varit utdaterad rätt snart och man avvecklade den som sagt under pågående krig då den fick ansluta sig till Marinkårens rätt långa lista av knepiga fordon.