Merkava Mk 3D

merkava3_0002

Mengs Merkava Mk3D. Bra modell av intressant stridsvagn. Merkavorna är Israeliska arméns primära stridsvagn. Vagntypen började utvecklas på tidigt 70-tal efter att ett samarbetsprojekt  med britterna på 60-talet om att anpassa den brittiska Chieftain-vagnen havererade av politiska skäl. Israelerna hade vid tiden en av världens spretigaste vagnparker med allt från brittiska Centurions, amerikanska Pattons, erövrade T-55:or, franska AMX-13 och så vidare. Tur för underhållstrupperna att Israel är ett litet land.

merkava3_0001

Merkavorna skiljer sig från västerländska stridsvagnar på några markanta sätt. Det tydligaste är att tornet sitter långt bak på vagnen, motorn sitter alltså i fronten istället för bak som på alla andra MBT:er i världen. Tanken med detta är att öka frontalskyddet för besättningen. Vagnen har en stor lucka bak där besättningen kan ta sig in och ut i skydd av vagnen. I utrymmet finns även plats för fyra skyttesoldater eller bårar eller annat utrustning. Vagnen kan med andra ord ha med sig en halv skyttegrupp eller fungera som ambulans utan speciellt krångliga ingrepp. Banden är gjorda av specialstål för att klara av basaltstenen på Golanhöjderna. Banden har inte heller några gummiplattor som är vanligt på västerländska motsvarigheter.

En annan knepig grej är rastaflätorna bak på tornet. Förutom att rimligen föra ett fruktansvärt väsen så är dessa dithängda för att avleda pansarvärnsraketer. Det sägs också att vagnen är designad för att se intimiderande ut och det får man väl säg att man lyckats ganska bra med.

merkava3_0003

Som namnet antyder är detta den tredje inkarnationen av stridsvagnen. Den har en 1200 hästars diesel och en egenutvecklad 120mms kanon, 2 medeltunga kulsprutor och en tung. Det finns ingen kulspruta monterad inne i tornet av oklar anledning. Mk3 togs i tjänst 1989 och D:et är en uppgradering av originalet där man använder flera delar som även kom att användas i Mk4. Pansaret är modulärt för snabba reparationer. Vagnen designats för att det ska gå fort att få fart på den igen då Israel inte har speciellt mycket plats att utföra djupförsvar på, vilket leder till att skadade vagnar snabbt måste kunna repareras och sättas in igen.

merkava3_0004

Individen som avbildas är kanske från Libanon-kriget 2006. Kanske inte. Färgangivelsen i beskrivningen är lite otydlig om huruvida den ska vara grön som jag gjort den, eller den knepiga olivbruna färg som Israelerna också målar sina vagnar i. Meng går från klarhet till klarhet med sina byggsatser. Den var till största delen ett rent nöje att bygga. Inloppstapparna är fortfarande i grövsta laget, men har blivit bättre. Banden är ersatta med frulleband.  Tanken var att en besättning skulle stoppas i också, men gubbarna jag fick tag i var bedrövligt fula så det blev inget med det. Antenner ska däremot läggas till. Nån gång.

M50A1 Ontos

Med ett namn som nästan kan verka tyskt i sin konstruktion presenteras härmed Rifle, Multiple 106 mm, Self-propelled, M50, även kallad Ontos som är grekiska för “Sak” (vilket visar att även militärer ibland kan besitta humor, om än torr sådan).

Saken togs fram för arméns och marinkårens räkning, man ville ha en snabb stridsvagnsdödare som kunde flygtransporteras med dåtidens flygplan (detta var 50-talet så inga C-17). Lagom till att man testat färdigt drog sig armén ur eftersom vissa egenskaper hos Saken ansågs göra den oanvändbar när man hade riktiga stridsvagnar. Exempelvis hade man inte speciellt mycket ammunition och när man väl pangat iväg sina granater så var en stackare tvungen att hoppa ur vagnen för att ladda om. Marinkåren behövde dock mobilt pansarvärn och fortsatte sin beställning. Drygt 270 byggdes och användes i Vietnam, väldigt få överlevde kriget, inte på grund av förluster utan snarast för att man slet ut dom. NVA hade inte speciellt mycket stridsvagnar så i egenskap av pansarvärn fick Saken inte visa vad den kunde, men den visade sig vara effektiv för att bekämpa infanteri med sin våldsamma nästintill momentana eldkraft och möjlighet att riva exempelvis hus med en enda salva.

När marinkåren fick sin CH-53 så kunde man tack vara Ontosens låga vikt transportera denna långa sträckor luftledes och sätta ner den lite varstans vilket gav en enorm flexibilitet. Mot modernare riktigt pansar lär den väl dock ha varit utdaterad rätt snart och man avvecklade den som sagt under pågående krig då den fick ansluta sig till Marinkårens rätt långa lista av knepiga fordon.

Challenger 2

Britternas huvudsakliga stridsvagn, tagen i tjänst 1998. Konstruktionen utgick från Challenger 1, men blev väldigt omfattande. Skillnaden mot andra västländers moderna vagnar är inte så stor, men några unika grejor har Challengern. För det första har den vattenkokare som standard. För det andra har den en räfflad kanon, detta för att man ska kunna använda så kallad High-Explosive Squah Head-ammunition, som varit en favorit i brittiska armén sen strax efter andra världskriget. HESH är universaleffektiv och har mycket lång räckvidd tack vare räfflingen.

Den avbildade individen kommer från Queens Royal Lanciers under Operation Iraqi Freedom. Britternas enhetsnamn är definitivt coolast.

Modellen är Tamiya och Tamiya-bra, inte så mycket mer att säga om den. Dekalerna kommer från Bison Decals.

Det var årets sista modell. God jul från mig!
http://www.youtube.com/watch?v=aUGDKiRwORg

Efter uppehållet.

Som mina trogna läsare säkert märkt har det inte hänt så mycket här på ett tag. Semester med påföljande livskris, Battlefield 4 och ren slapphet är orsakerna. Tre är bra orsaker, en är dålig. Byggandet har dock pågått ett tag nu så här kommer en uppdatering. Det är till och med en pansarvagn, vilket trogna läsare uppskattar då åtminstone en av dom anmärkte att jag tjafsade med en massa annat (figurer, flygplan, fartyg) och borde byta namn på bloggen!

Här är i alla fall Tamiyas Panzer III Ausführung N. En typiskt Tamiya-trevlig byggsats. Hårsprejstekniken testades och misslyckades eftersom jag körde för tjockt lager färg, så mitt tips är tunt lager färg, tunt lager hårsprej, tunt lager färg och så vidare. Andra har också tipsat om detta, men det glömde jag bort under genomförandet. Är väl ganska nöjd i övrigt. Tappade bort antennen, men det ser man inte om man inte tittar. Detta är försök två att bygga en Panzer III, det förra försöket havererade i samband med tidigare livskris, så nu kommer jag inte bygga några fler Panzer III.

Historien om Panzer III gick hand i hand med den om Panzer IV. Båda var tänkt att vara dom huvudsakliga vagnarna i tyska armén, men fanns i för litet antal vid krigsutbrottet. Panzer III skulle huvudsakligen slåss mot andra stridsvagnar och Panzer IV skulle användas mot trupp och befästningar och vagnarna beväpnades därefter. När T-34:an lanserades var plötsligt Panzer III:ans måttliga kanon degraderad till ärtbössa och man var snabbt tvingad att uppgradera eldkraften, men Panzer III:ans torn var för litet för att få plats med den tilltänkta 75 mm kanonen, så därför bytte man roll mellan III:an och IV:an. III:an blev understödsvagn och produktionen av den tornförsedda vagnen minskades till förmån för StuG III som var betydligt billigare att bygga och kunde förses med en ordentlig kanon. Den avbildade vagnen tillhörde en av de tunga pansarbrigaderna och funkade som utfyllnad mellan Tiger-stridsvagnar.

Såg nu att jag glömt vitbalansera, alla utom en bild. Lev med det!

Kamouflage

Jag har ju alltid tyckt att man inte ska göra vignette/diorama där man parkerar en stridsvagn i stridsställning på en nyklippt gräsmatta för det ser fånigt ut. Nu har verkligheten bevisat att jag har fel och att det är helt korrekt att göra något sådant:

kamouflage

Delar av ryska armén har inte sett instruktionsvideon:

CV9040C

Hobbyboss CV9040C i skala 1/35. En riktigt trevlig grej att slänga ihop, förutom möjligen viss ångest med banden, men eftersom modellen är lämpligt försedd med kjolar så kan man fuska ordentligt med dessa. Enligt dom som vet mer än jag så är hjulen inte placerade enligt förebilden, utan ena sidans hjul ska vara lite förskjutna jämfört med andra sidan, vilket man inte greppat på Hobbyboss, men väl hos Academy, så om man vill göra det ordentligt kan man väl försöka kitbasha dessa två. Själv fokuserar jag på att göra färdigt. Byggmässigt är det som sagt en bra byggsats, en målningsbeskrivning i färg följer med, samt märkningar för en jämlans massa individer, både i FN-utförande och för hemmafronten. Att vagnen inte har det sedvanliga trefärgscamot beror enligt uppgift på att den ska förses med barracuda-nät i händelse av ofred. skönt att slippa förska maska trefärgscamo med alla dom muttrarna tycker jag och tycker att det var en bra idé. Ett rejält misstag jag gjorde var att vänta med “navkapslarna” till sist eftersom jag tänkte att dom ska ju vara sådär vita och käcka. Problemet med den idén var att dom inte är vita och att det dessutom var trångt att få på dom utan färg och hopplöst med färg. Jag fick alltså klippa bort lite av ringen och klämma ihop den, som tur var gick att att hjälpigt gömma skarven under kjolen. Lämpligt med kjol.

Sagan om Stridsfordon 90 som det ju heter på svenska började 1984, när armén tyckte att man behövde ett nytt ordentligt stridsfordon för att ersätta (antar jag) IKV90 och bara rent allmänt förnya sig. Vagnen skulle ha god framkomlighet i vanliga fall men även på snö och ha kapacitet att slå mot pansar, men även mot luftmål. Beställningen gick föga förvånande till Hägglunds och Bofors som tog fram en vagn och ett torn. 1993 började man leverera dom första vagnarna till Försvaret och man har även sålt en hel del vagnar utomlands. Skillnaden mellan A- och B-versionen är bland annat en förbättrade kanonupphängning som gör att skjutning under gång funkar mycket bättre, nya skärmar för skytt och förare, reservsikte och bug-fixar. På C-versionen är den stora skillnad betydligt högre skyddsgrad med några ton extra pansar och minskydd och limmad innervägg för skydd mot splitter som slås loss vid träff. Man har också bytt ut den rätt dåliga kopplade kulsprutan mot en som är monterad på taket och som inte finns till modellen än men förhoppningsvis dyker upp från en fransman någon gång.

Roligare än skoter

Kanonen är den senaste versionen av Bofors anrika 40 mm automatkanon. Den är utrustad med pilprojektiler för pansarbekämpning, spränggranater för bekämpning av mjuka mål och kulspränggranater främst för bekämpning av saker som flyger omkring. Skytten väljer ammunition, kan kombinera olika ammunitionstyper och skjuta antingen enskotts-, fyrskotts- eller åttaskottssalva. Det ryktas att Bofors tog fram pilspetsammunition som kunde slå igenom alla kända östliga stridsvagnar framifrån, men att man har avstått från att tillverka denna eftersom man inte vill att CV90 ska bli primärt mål för fientliga stridsvagnar.

Skytten och vagnchefen har ett riktigt vasst IR-sikte till sitt förfogande, föraren har en bildförstärkare med skärm framför sig.

Vagnen har plats för en skyttegrupp om max sju fullt utrustade soldater och då lär det vara intimt. På taket bak på vagnen finns två luckor som kan öppnas och därifrån kan skyttegruppen avge eld med sina vapen mot lede fi.

Så blev det ändå vår tillslut

Fåglarna kvittrar och scillorna och krokusarna står inte riktigt som spön i backen men vågar i alla fall visa sig, till skillnad från den svenska incidentberedskapen.

Mitt bidrag till landets försvar blir denna JAS-39 Gripen C-. Minus eftersom den inte riktigt är C eftersom den till exempel har fel hjul, den eventuellt borde ha haft ILS-antenner, bulan på stjärtfenan är inte korrekt formad och så vidare. Nästa gång jag får för mig att inte out-of-the-box (det vill säga nästa Gripen jag bygger, se föregående inlägg) så säg till mig att inte göra det. Utom nästa Gripen då, den kommer att få rätt hjul.
På det hela taget så finns det en hel del som inte blev så bra på modellen och en hel del som blev helt ok. Huven och området kring denna blev inte ok, bland annat blev det stora dammbitar på insidan. Men man lär sig väl nåt nytt. Tittar man på håll ser den faktiskt inte så jäkla dum ut, så kisa lite när ni kollar på bilderna.

Panzer 35 (t) featuring rättvänd kanon

Pinsamt, pinsamt. En modellbyggarkollega påpekade att jag satt på kanonen uppochner! Rask operation efter hemkomsten åtgärdade detta på andra försöket eftersom jag vid första försöket fick ett telefonsamtal vilket orsakade härdsmälta i huvudet och gjorde att jag satte i kanonen felvänt en gång till. Limmet hann dock inte torka innan misstaget upptäcktes! Jag borrade dessutom ur pepparkaret på mynningen vilket absolut inte syns på bilderna, men ser väldigt snygg ut i verkligheten om man har förstoringsglas och/eller motljus.

Panzer 35(t)

Panzer 35 var från början en Tjeckoslovakisk lätt stridsvagn som tillverkades i ett relativt stort antal varav många tillföll Tyskland när tyskarna annekterade Sudetenlandet. Det var väl en för sin tid tämligen kompetent vagn, men den åldrades raskt när världskriget kom igång. Reservdelarna tog slut och den sista operativa 35:an i tyska armén lär ha stannat vid Moskvas utkanter under vintern 1941.

Vagnen gjorde också tjänst i Slovakien och Bulgarien som köpte ett antal från Tjeckoslovakien före kriget.

I övrigt kan man ju notera att det var en dålig idé att köpa en högblank ram till detta, det ser ju snyggt ut om den är putsad och nog putsade jag den innan jag tog bilderna, men som synes så hjälpte detta föga.

Modellen är från Tristar och riktigt trevlig, Fritz är välgjord och detaljerad med snyggt ansikte, som mina målningsskillz inte riktigt ger rättvisa.

Avbildningen visar en stridsvagn under fälttåget i Frankrike.

Eftersom den här blev fel, se nästa post för korrekt avbildning!