En båthjävel! Från Bronco! I skala 1/350! Med så löjligt små delar att dom i princip inte existerar (faktum: Jag ersatte en borttappad del med ett filspån och trots att jag vet att en av de fyra delarna måste vara ett filspån kan jag inte avgöra vilken).

Bygget kan sammanfattas med “sandpapper”. Mycket god passform, men ändå så slipades och spacklades det frenetiskt, till exempel i övergången mellan skrov och överbyggnad. Stället ska för övrigt bytas ut mot något snyggare någon gång så bekymra er inte över det!

Målningen är en studie i grått. Skeppen verkar ha försetts med den mest matta färg som tänkas kan och ser rejält skitiga ut på nästan alla bilder som finns att tillgå vilket jag glatt härmade. Två saker sket sig ordentligt med bygget, det ena är bryggfönstren där jag tänkte totalt fail med maskeringen vilket orsakade inte så snygga fönster. Det andra är skyddsgallren runt helikopterplattan som var obra uttänkta av Bronco och det blev inte bättre att jag rev av det bakre sådär 38 gånger under byggets gång.

USS Indepence är första skeppet i Indepence-klassen som tillsammans med Freedom-klassen utgör USAs flottas nyaste påhitt “Littoral Combat Ship”, LCS. Ingen jävel fattar ju vad det är så nu funderas det på att kalla fartygen fregatter istället eftersom det inte finns några fregatter i US Navy längre. Klassen kom i alla fall till efter erfarenheterna i Persiska Viken under gulfkrig et al, då man noterade att befintliga jagare hade vissa problem mot svärm-taktik med små motorbåtar eftersom det inte fanns tillräckligt mycket pang-pang för att skjuta på dessa små båtar. Harpoon-robotar i all ära med 1,2 miljoner dollar per båt blir rätt dyrt i längden. Motorbåtar = kustnära båtar, så efter lite tänkade kom man fram till LCS-klassen och littoral betyder alltså kustnära. Tadaaa! Mindre fartyg med stora fartresurser och nytt vassare försvarssystem med mindre robotar. Sagt och gjort, de två varv som tillverkar örlogsfartyg i USA fick i uppdrag att ta fram förslag och för att ingen skulle bli ledsen så accepterades båda förslagen. Det är därför USS Independence har nummer 2 trots att det är första fartyget i klassen. Nummer ett blev nämligen USS Freedom från det andra varvet.

När fartygen var klara så hade det nya vapensystemet skrotats på grund av pengabrist, så då blev det en rätt dyr leksak beväpnad med en 57 mm Bofors allmålskanon (samma som Visby-klassen!) och fyra M2HB-kulsprutor. Inte så imponerande. Nu pågår utveckling för att hänga på Hellfire-robotar som är USAs försvarsmakts nya stapelvara, för att ersätta det icke existerande tilltänkta vapensystemet. En intressant utveckling är att Hellfire-robotarna initalt ska kunna styras av Sea Giraffe-radarn från Ericsson (samma som Visby-klassen!). Hellfire är normalt optiskt styrd i någon form.

Fartygen har också en liten VLS-burk för robotar, där t ex 8 x 4 Sea Sparrows kan stoppas in för luftvärn. Sea sparrow är alltså integrerad med Sea Giraffe. Hint, hint, Visby behöver luftvärnsrobotar.

Designen är hyfsat extrem, fartygen ser ut lite som en superfuturistisk yacht kombinerad med en container. Skrovet är ett trimaran-skrov och framdrivningen sköts av fyra stycken vattenjetar från Wärtsilä drivna av två General Dynamics gasturbiner på sammanlagt mellan 50 000 och 70 000 kW (lite oklart vilken version). För lite stillsammare färd finns två tyska dieslar. Detta kraftpaket ger stipulerad marschfart på 44 knop (81 km/h för oss landkrabbor) med möjlighet till sprintar på uppåt 60 knop (fort som fan  för oss landkrabbor). Det finns också en liten fånig bogpropeller för manövrering som jag inte lät vara utfälld på byggsatsen (men den är sjukt snyggt gjuten).

Container-delen av fartyget är tänkt att vara modulär och kunna utrustas för olika behov. Sannolikt skitdyrt, för det brukar vara det modulärt betyder.

LCS-fartygen är också tänkta att ha betydligt mindre besättning än traditionellt, mycket automation således. Ett inte helt framgångsrikt koncept än, då de verkar lida av en hel epidemi barnsjukdomar. Under inkörningsperiod i sydostasien innebar en dag till havs en dags service. Ett underhållsfartyg fullt med tekniker fanns tillhands för att få ordning på allt som inte funkade, så istället för 44 besättningsmedlemmar var det väl mer i stil med 400 som behövdes för att hålla ordning på allt. Men det blir säkert bra tillslut.

Fartygen har normalt en eller två Seahawk-helikopter och några Fire Scout-UAV, men jag valde att ställa dit en VF-22 Osprey istället. För dom är rejält coola. Det är Trumpeters genomskinliga 6-pack som används. Första blev total katastrof, men andra försöket blev helt ok.

Finns en hel del mer att säga om LCS-skeppen, så jag får väl återkomma med USS Freedom vid tillfälle.

Fartygets som odödliggjordes i Tom Clancys Röd Storm (i alla fall för oss som läste den och har en fäbless för att komma ihåg alla knepiga namn på amerikanska militärer), här i Academys version i skala 1/350. En rätt spretig byggsats, bra på sina ställen rätt medioker på andra, men slutresultatet blev väl ok. Jag är missnöjd med min insats på ett antal ställen, som t ex skarvar som är pinsamt uppenbara och såna grejor. Som det brukar bli när jag bygger. Det här var en limited special super-edition med extra fotoets och dekaler för ett antal av fartygen. Fotoetsen var riktigt bra, relingarna var precis så långa dom skulle vara och pinnarna hamnade i hörnen när man böjde dom och så vidare. Dekalerna saknade fartygens vapensköldar vilken väl var sådär. Det totalt skitfula stödet har dessutom namnet på ett annat fartyg i klassen. Döh. Dekalerna sitter däremot som ett smäck. titta så fint. Dom gick inte ens i tusen bitar som Trumpeters brukar göra.

Klassen heter Oliver Hazard Perry (ett till inte hel vanligt namn?) och designerades från början som fregatter. Den började byggas på 70-talet som ett relativt billigt alternativ som kunde byggas i stort antal för att ersätta jagare och fregatter från andra världskriget och framåt. 51 fartyg byggdes åt US Navy och 4 åt Royal Australian Navy. Primärt var dom tänkta för konvojtjänst, markunderstöd och anti-ubåtsuppdrag. Senare ingick dom även i hangarfartygsgrupper, men eftersom dom bara hade en propeller och därmed relativt låg toppfart så var detta ett kritiserat beslut då resten av gruppen fick sakta ner för att Perry-klassen skulle hänga med. USS Reuben James pensionerades 2013, några av systerfartygen är fortfarande i aktiv tjänst i US Navy, några har sålts till andra länder.

Ett försök… Nej, minst 8 försök gjordes att rigga masten med adekvata linor, men efter 6 kvällars sjömansförbannelser så gavs försöket upp och vi får låtsas att det finns linor där istället. På det hela taget får jag väl ranka det här bygget mellan Arleigh Burke som blev snyggare och Sovremenny som blev lite sämre.

En långfredags fotoetsande. Stor mängd svordomar, hopklistrade fingrar, fingrar hopklistrade med verktyg, vertyg med fotoets och verktyg med sig själva. Rätt nöjd med slutresultatet!