Jag har ju alltid tyckt att man inte ska göra vignette/diorama där man parkerar en stridsvagn i stridsställning på en nyklippt gräsmatta för det ser fånigt ut. Nu har verkligheten bevisat att jag har fel och att det är helt korrekt att göra något sådant:

Delar av ryska armén har inte sett instruktionsvideon:

Hobbyboss CV9040C i skala 1/35. En riktigt trevlig grej att slänga ihop, förutom möjligen viss ångest med banden, men eftersom modellen är lämpligt försedd med kjolar så kan man fuska ordentligt med dessa. Enligt dom som vet mer än jag så är hjulen inte placerade enligt förebilden, utan ena sidans hjul ska vara lite förskjutna jämfört med andra sidan, vilket man inte greppat på Hobbyboss, men väl hos Academy, så om man vill göra det ordentligt kan man väl försöka kitbasha dessa två. Själv fokuserar jag på att göra färdigt. Byggmässigt är det som sagt en bra byggsats, en målningsbeskrivning i färg följer med, samt märkningar för en jämlans massa individer, både i FN-utförande och för hemmafronten. Att vagnen inte har det sedvanliga trefärgscamot beror enligt uppgift på att den ska förses med barracuda-nät i händelse av ofred. skönt att slippa förska maska trefärgscamo med alla dom muttrarna tycker jag och tycker att det var en bra idé. Ett rejält misstag jag gjorde var att vänta med “navkapslarna” till sist eftersom jag tänkte att dom ska ju vara sådär vita och käcka. Problemet med den idén var att dom inte är vita och att det dessutom var trångt att få på dom utan färg och hopplöst med färg. Jag fick alltså klippa bort lite av ringen och klämma ihop den, som tur var gick att att hjälpigt gömma skarven under kjolen. Lämpligt med kjol.

Sagan om Stridsfordon 90 som det ju heter på svenska började 1984, när armén tyckte att man behövde ett nytt ordentligt stridsfordon för att ersätta (antar jag) IKV90 och bara rent allmänt förnya sig. Vagnen skulle ha god framkomlighet i vanliga fall men även på snö och ha kapacitet att slå mot pansar, men även mot luftmål. Beställningen gick föga förvånande till Hägglunds och Bofors som tog fram en vagn och ett torn. 1993 började man leverera dom första vagnarna till Försvaret och man har även sålt en hel del vagnar utomlands. Skillnaden mellan A- och B-versionen är bland annat en förbättrade kanonupphängning som gör att skjutning under gång funkar mycket bättre, nya skärmar för skytt och förare, reservsikte och bug-fixar. På C-versionen är den stora skillnad betydligt högre skyddsgrad med några ton extra pansar och minskydd och limmad innervägg för skydd mot splitter som slås loss vid träff. Man har också bytt ut den rätt dåliga kopplade kulsprutan mot en som är monterad på taket och som inte finns till modellen än men förhoppningsvis dyker upp från en fransman någon gång.

Roligare än skoter

Kanonen är den senaste versionen av Bofors anrika 40 mm automatkanon. Den är utrustad med pilprojektiler för pansarbekämpning, spränggranater för bekämpning av mjuka mål och kulspränggranater främst för bekämpning av saker som flyger omkring. Skytten väljer ammunition, kan kombinera olika ammunitionstyper och skjuta antingen enskotts-, fyrskotts- eller åttaskottssalva. Det ryktas att Bofors tog fram pilspetsammunition som kunde slå igenom alla kända östliga stridsvagnar framifrån, men att man har avstått från att tillverka denna eftersom man inte vill att CV90 ska bli primärt mål för fientliga stridsvagnar.

Skytten och vagnchefen har ett riktigt vasst IR-sikte till sitt förfogande, föraren har en bildförstärkare med skärm framför sig.

Vagnen har plats för en skyttegrupp om max sju fullt utrustade soldater och då lär det vara intimt. På taket bak på vagnen finns två luckor som kan öppnas och därifrån kan skyttegruppen avge eld med sina vapen mot lede fi.