![\"\"](\"http:\/\/pansarper.blink.se\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/FW190D_0001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En riktig surdeg \u00e4r f\u00e4rdigst\u00e4lld! Tamiyas Focke-Wulf 190 D-9 i skala 1\/48. Byggprocessen var inte speciellt l\u00e5ng, det \u00e4r ju trots allt en Tamiya. M\u00e5lningsprocessen d\u00e4remot har varit den l\u00e4ngsta n\u00e5gonsin i Pansarpers historia. Inte mindre \u00e4n tv\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 f\u00e4rg p\u00e5 den har totalt misslyckats, s\u00e5 tredje g\u00e5ngen gillt och allt det d\u00e4r.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/pansarper.blink.se\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/FW190D_0002.jpg\")
<\/p>\n
Tamiyas f\u00f6rebild tillh\u00f6rde de speciella f\u00f6rband som avsattes f\u00f6r att vakta baseringen av Me-262 efter att amerikanarna insett att enda s\u00e4ttet att skjuta ner Me-262 var att ta dom n\u00e4r dom startade eller landade. Effektivt i s\u00e4kert en vecka eller tv\u00e5 innan Adolf Galland, s\u00e4kerligen uppr\u00f6rd \u00f6ver detta osportsliga beteende taktikanpassade tillbaka genom att inf\u00f6ra luftv\u00e4rnskorridorer vid inflygningarna till Me-262:ans baser. Luftv\u00e4rnskorridorerna var proppfulla med 20- och 30mm luftv\u00e4rnsartilleri och l\u00e4r ha varit sj\u00e4lvmord att flyga in i eftersom man dessutom var tvungen att flyga l\u00e5gt f\u00f6r att kunna skjuta p\u00e5 262:orna. I till\u00e4gg till luftv\u00e4rnskorridorerna inf\u00f6rdes \u00e4ven speciella flygf\u00f6rband f\u00f6r att skydda baserna och dessa utrustades med Fw-190 D, som sedan m\u00e5lades r\u00f6da p\u00e5 undersidan f\u00f6r att minska risken att skjutglada luftv\u00e4rnsartillerister skulle skjuta ner dem. F\u00f6rsta m\u00e5lningsf\u00f6rs\u00f6ket utgick fr\u00e5n denna f\u00f6rebild och blev r\u00e4tt d\u00e5ligt.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/pansarper.blink.se\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/FW190D_0003.jpg\")
<\/p>\n
Andra m\u00e5lningsf\u00f6rs\u00f6ket blev hitta-p\u00e5-n\u00e4tet-camo, men misslyckades p\u00e5 grund av kass maskning.<\/p>\n
Tredje f\u00f6rs\u00f6ket blev ok och kan avnjutas p\u00e5 bilderna! Mellan varje f\u00f6rs\u00f6k fick modellen st\u00e5 och mysa i ett sk\u00e5p i 1-1,5 \u00e5r, d\u00e4rav surdegsst\u00e4mpeln.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/pansarper.blink.se\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/FW190D_0004.jpg\")
<\/p>\n
Fw-190 ritades av Kurt Tank (som namnm\u00e4ssigt borde ritat n\u00e5t annat?) f\u00f6r Focke-Wulf och introducerades 1941. Planet kom som en \u00f6verraskning f\u00f6r britterna och var \u00f6verl\u00e4gsen deras top-of-the-line Spitfire Mk V och ledde till att dom hejade p\u00e5 nya varianter av Spitfire med b\u00e4ttre motor. 190:an betraktades mer eller mindre som likv\u00e4rdig med Bf-109 med n\u00e5gra undantag, den var mer l\u00e4ttflugen, men lite s\u00e4mre sv\u00e4ngprestanda. Den var d\u00e4remot betydligt l\u00e4ttare att landa vilket v\u00e4l f\u00e5r ses som ett r\u00e4tt stort plus. Fw-190A hette f\u00f6rsta versionen och den numrerades sedan fr\u00e5n 1-10. D\u00e4refter kom n\u00e5gra testversioner, fr\u00e4mst f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra fart och h\u00f6gh\u00f6jdsprestanda och man landade p\u00e5 D-versionen, \u00e4ven kallad l\u00e5ngnosen p\u00e5 grund av sin, i j\u00e4mf\u00f6relse med A-versionen, l\u00e5nga motor. D9 var den f\u00f6rsta operativa versionen vad jag f\u00f6rst\u00e5r, det verkar inte finnas n\u00e5gon 3-8 s\u00e5 n\u00e5n slirade v\u00e4l med pennan hos Focke-Wulf eller p\u00e5 Reichluftministerium eller m\u00f6jligen tyckte n\u00e5gon att den borde ha h\u00f6gre nummer \u00e4n d\u00e5varande A-versionen. S\u00e5 mycket f\u00f6r tysk ordning och reda.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/pansarper.blink.se\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/FW190D_0005.jpg\")
<\/p>\n
Byggm\u00e4ssigt var den en Tamiya, klipp ut delarna, l\u00e4gg i kartong med lim, skaka, klart. Dekalerna hade lustigheter f\u00f6r sig f\u00f6r alla hade spruckit l\u00e4ngs med en axel s\u00e5 det blev v\u00e4ldigt m\u00e5nga l\u00e5nga delar att s\u00e4tta p\u00e5. J\u00e4ttekul tyckte jag. Efter att m\u00e5lningen f\u00e4rdigst\u00e4llts uppt\u00e4cktes att hjulen hade f\u00f6rsvunnit, varvid kollega och tillika Riksbyggare av Fw-190 i IPMS Uppsala Fredrik A kontaktades och han var v\u00e4nlig nog att genast skicka reservhjul. Tack f\u00f6r det Fredrik!<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/pansarper.blink.se\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/FW190D_0006.jpg\")
<\/p>\n
Nu ska modellen \u00f6verl\u00e4mnas till min k\u00e4ra far som v\u00e4ldigt f\u00f6rsenad present, d\u00e5 den av en h\u00e4ndelse avbildar hans favoritplan (och k\u00e4rran \u00e4r ju en riktig sk\u00f6nhet). B\u00e4ttre sent \u00e4n aldrig.<\/p>\n
Och ja, jag vet att radioantennen ska ha en tr\u00e5d ner till skrovet p\u00e5 mitten, men f\u00f6r att bespara mig hj\u00e4rnbl\u00f6dning s\u00e5 struntade jag i den och \u00e5beropar konstn\u00e4rlig frihet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En riktig surdeg \u00e4r f\u00e4rdigst\u00e4lld! Tamiyas Focke-Wulf 190 D-9 i skala 1\/48. Byggprocessen var inte speciellt l\u00e5ng, det \u00e4r ju trots allt en Tamiya. M\u00e5lningsprocessen d\u00e4remot har varit den l\u00e4ngsta n\u00e5gonsin i Pansarpers historia. Inte mindre \u00e4n tv\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 f\u00e4rg p\u00e5 den har totalt misslyckats, s\u00e5 tredje g\u00e5ngen gillt och allt det d\u00e4r…. Continue reading