Marder II

Detta torde vara min andra färdigställda modell efter Return of the Modellbyggare. Den är inte så dum tycker jag själv, trots gummiband och sånt. Det är hursomhelst Tamiyas Marder II. Anledningen till att den inte dykt upp tidigare var att jag för ett tag sen fick den inte alls så dumma idén att göra en basplatta till den. Sen kom den mindre bra idén att, eftersom banden snurrar (multimedia!) göra spår i gipset på plattan med hjälp av banden. Resultatet blev att modellen blev full av gips och av bandspåren blev det mest gröt. Det tog nåt år innan jag orkade ta tag i mitt misslyckande och rengöra den från gipset (själva rengöringen tog ca 15 minuter).

Lite historia, för det är bra med bildning:
Marder-serien togs fram som en nödlösning när Sovjet introducerade T-34:an. De vagnar tyskarna hade tillgång till hade för klena kanoner för T-34:ans pansar. Man kunde till stor del kompensera med taktik och allmänt skickligare pansarbesättningar samt pansarvärnskanoner, men pansartruppernas behov av bättre kanoner var stort.

Lösningen blev ett sammelsurium av föråldrade stridsvagnschassin med påmonterade pansarvärnskanoner, i Marder IIs fall sovjetiska 7,62 cms kanoner som erövrats i enorma mängder under fälttågets första månader. Man bytte pipa på kanonen för att kunna använda tyska 7,5 cms standardammunitionen som var lite bättre än den ryska och skruvade på den på ett Panzer II-chassi och hängde på lite pansarplåt.

Mardern användes på alla fronter under större delen av kriget. Den var ingen offensiv vagn på grund av det mesiga pansaret, den höga siluetten och det öppna stridsutrymmet, men kanonen var tillräckligt bra för att göra hål på det mesta så man fortsatte att använda den för försvar.

Grabbarna grus och en Panzer II

Senaste dagarnas kreationer. Mina Tigrar måste ju få besättningar så jag har börjat limma ihop sådana nu utan någon större plan. Killen med stora mössan får nog inte vara med dock, för stor siluett när man står hull down.

I bakgrunden kan man ana en Panzer II Ausf KassModell, nåt ryskt fabrikat i en Dragon-box. Passformen var sådär, ritningen sådär, slutresultat sådär, men som vi pansarbyggare säger, det är ju bara att täcka över det med lera.

Sonderkraftfahrzeug 251/3

Eller med trivialnamnet sdkfz (uttalas essdekfss). Nej, det gör det inte. Detta var tysklands primära halvbandare, här i radioversionen. Jag har slarvat bort den stora antennen, men det gjorde fotograferingen enklare.

Sdkfz 251 tillverkades i stora mängder och användes för det mesta vad det gällde transport av trupp, samband, ambulanser. Dom försågs med ungefär allt som tyskarna hade i vapenväg i olika varianter.

Schwerer Panzerspähwagen SdKfz 234 “Puma”

Tyskt spaningsfordon, otroligt avancerad och väldigt effektiv och svindyr. Den hade styrning på alla fyra hjulen och kunde framföras lika fort bakåt som framåt. Till skillnad från stridsvagnarna hade den en diesel-motor och god räckvidd, ca 90 mil. Pansaret var rätt tunt, men kanonen var den tyngsta kanon som monterats på en pansarbil under kriget.

Panzer IV

Dragons Panzer IV, ze wörkhårse of ze German Army som den kallas. Detta är Ausführung F har jag för mig, just när Panzergrau började bli utdaterat och dunkelgelb blev teh new shit.